Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Den grenen skulle aldrig mera grönska, kolportören
Josef månde säga vad han ville.
Hans hade ett mål denna dag. Han hade på mor-
gonen tänkt på ett ödeshemman som låg djupt inne i
skogen. En dag när han gått förbi där, hade han sett
att dörren stod och slängde. Kanske hade någon
luffare brutit sig in för att en natt få sova under tak.
Hans hade tänkt säga till att dörren skulle lagas.
Nu var han glad att han glömt av det. Han kände
sympati med detta övergivna hus. Han skulle gå in
i stugan och sätta sig på någon bänk, som kanske
ännu stod kvar, och här i ödeshemmanet skulle
döden komma till honom.
Han ökade takten. Han brydde sig inte längre om
att dölja bössan. Han höll den i handen som en käck
båld jägare. Nu skymtade stugan fram mellan gra-
narna.
Ja, dörren stod öppen. Hans stannade utanför, Den
låg så vackert, den övergivna stugan. En glänta var
upphuggen i skogen, och man kunde se långt bort.
Bergen blånade där borta. Dimmorna hade lyft. De
vilade nedanför bergen i vita moln, Här hade bott
människor en gång. Kanske barn hade sprungit här
1 gruset, och säkert hade det prunkat blommor i
rabatten under fönstren. Över brunnen reste sig den
höga svängeln som ett skelett, och en hink låg
bredvid på sned, som om den blivit sparkad av en
omild fot.
Hans steg in. Ja, här var kalt, med sönderrivna
tapeter, som hängde i flak så att murbruket stack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
