Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
de andra att blekna och rodna, Vem hade inte en
synd att dölja? Även den eleganta Dora slutade att
leka med sina vackra händer och böjde huvudet
djupt.
Icke en enda gång vände sig Josef mot Adéle.
Fon var en orm, som slingrade sig omkring honom,
En orm med väsande, giftig tunga och smala trolska
ögonspringor. Han hade inte kunnat stå emot henne.
Nu i kväll kände han sig själv förgiftad. Det var för
sent nu. För sent!
Och plötsligt höll han upp att tala. Det var som
om hans egna ord ville kväva honom. Där ovanför
hans huvud låg hans rum med himmelssängen. Han
tyckte han hörde möblerna knaka där uppe, själva
sängen vred sig spasmodiskt och suckade. Han stir-
rade förfärad framför sig. Skulle de andra höra det?
Denna övermäktiga känsla av skuld hade molat som
tandvärk inom honom 1 flera dagar, Ännu när han
i kväll stått i trappan för att gå in i salen, hade han
känt ett visst hopp. Kanske var det hans egen för-
kunnelse om Guds straffande hand, som knäckte
honom, Han hade icke alls tänkt tala om detta, men
Herren själv hade väl lagt orden i hans mun. Nu
kommo de tillbaka till honom, hamrade mot hans
bröst, slunko in i hans mun och ville kväva honom.
Det var gamla Teresa med den tuggande dreg-
liga munnen som rågade måttet. När det blev tyst,
trodde hon att mötet var slut. Hon reste sig, såg
mot dörren, mumlade och mumsade och vände sig
för att gå. Josefs blickar fastnade på henne. Gingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
