Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty
— Vad? ropade Edla. Vem? Vem är det som är
en gammal bekant till oss?
Hon hade som vanligt knappt lyssnat till Stellans
prat.
Agda Wising, sade Stellan vårdslöst. Hon har
varit tjänstflicka på Ekered.
Sven, som kommit fram till dem och en stund
stått och hört på med ett litet ironiskt leende, spratt
då med ens till.
— Agda? upprepade han lågt och liksom för-
virrad.
Men för Angela steg plötsligt upp bilden av ett
sagolikt väsen som en åsktung augustiförmiddag i
hennes barndom trätt in i skolsalen på Ekered, en
adertonårig flicka med huvudet tyngt av en krans
av gula rosor från trädgården,
— Ä, vår älskade Agda, sade Gotthard upprymt.
Då får jag gratulera dig.
Men Sven gratulerade inte Stellan till Agda,
Också för honom framkallade namnet en bild av
en ung flicka i röd luva och en kort mörk kavaj med
blanka knappar. Den hade hon haft på sig en vinter-
dag, då han kommit hem på julferier. De hade gått
tillsammans in i skogen och sagt varandra sin kär-
lek i en hölada på vägen. Det var länge sedan nu.
Han kastade en blick på Bess, orolig att hon skulle
ha hört något. Som de flesta unga äkta män hade
han lämnat ut sina minnen åt sin hustru. Också
Agda, sin första förälskelse, hade han förrått.
— Hon borde stanna på syateljén och inte börja
2 — v. Krusenstjerna, Porten vid Johannes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
