Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
sig icke om det. Efter det fröken Alexandra Vind-
Frijs flyttat till Stockholm, det kunde nu vara en
tre, fyra år sedan hon kommit resande från Skåne,
styrde icke Lilian längre själv sitt hushåll. Den
andra bodde på bara några få minuters avstånd,
snett över Nybroviken vid Strandvägen, och var
ständigt hos henne. Hon kom flera gånger dagligen,
hennes mun var fylld av visa råd. Hon betraktade
den fyrtiofemåriga Lilian som en barnslig varelse,
fastän hon var nästan på dagen lika gammal som
fröken Alexandra själv. Lilian ansåg hon för en
blomma, en dyrbar sak, som skulle aktas. Och Lilian
hade fallit in i den roll, som tilldelats henne. Alex-
andra sade till att hon skulle gå och vila sig på
sängen ett par tummar efter lunchen. Lilian gjorde
det. Alexandra följde Lilian till sömmerskan och
modisten, bestämde snittet på hennes klänning och
aigretten i hennes hatt, och som hon var mycket för-
mögnare än Lilian, gav hon henne också presenter.
Hon körde bort hennes jungfrur och skaffade nya:
allvarsamma, stränga typer voro mest i hennes smak.
Peter var slagen ur brädet, på ett mera effektivt
sätt till och med än om den tuktiga och korrekta
fru Lilian tagit sig en älskare. Och när fröken Alex-
andra Vind-Frijs sjöng som nu, satt Lilian där borta
i sitt hörn och varken såg eller hörde någon annan.
Hon gav inte ens sin egen dotter Paula en blick.
Fröken Alexandra Vind-Frijs sjöng den ena
sången efter den andra. När hon själv hoppade ur
takten, gav hon den arma Paula ett par hätska ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
