Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
det svårt att ackompanjera henne. Piano och röst
liksom skuro sig mot varandra,
— Du kan inte ackompanjera mig, brukade hon
vresigt säga till Paula.
Men ingen annan fanns, som ville spela för henne.
Nu sjöng hon Schuberts Heidenröslein:
Röslein, Röslein, Röslein rot,
Röslein auf der Heiden.
Den där blyga rosen på heden skakade fröken
Alexandra Vind-Frijs” sylvassa röst bladen av.
Ackompanjemanget sökte följa med en ton av inner-
lighet, men drunknade.
Ähörarna sågo ledsna ut. Benno Levin tänkte:
Du långa spektakel, du har aldrig sett Röslein,
aldrig känt den ljuva doften från henne komma
flygande på ljungheden med vinden.
Och som Benno Levin var musikalisk, pinades han
och vände och vred sina små feta händer. Ehuru
numera alldeles fri från fåfänga, kände han sig nog
dessutom, fast han icke ville vidgå det för sig själv,
litet illa berörd av den där gamla drakens över-
drivna uppskattning av hans egen ålder.
Men Lilian lade huvudet på sned, och hennes
ögon strålade. Från det dunkla hörn, där hon gömt
sig för att höra på sången, följde hon med blicken
väninnans rörelser. Hon var helt förtrollad av
henne. Den andra tog alltmera makten ifrån henne.
Det låtsades Lilian ej ens märka, eller hon brydde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
