Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
— Peter, sade Lilian förebrående, Alexandra
har ju ordnat så vackert med stearinljusen. Det är
så stämningsfullt, och du borde tänka på att litet
av stilla andakt och samling höves oss nu, när den
gamla landsmodern lämnat oss.
Då måste Peter finna sig. Men han skakade på
huvudet.
— Sitt inte och mumla, Peter, sade Betty mun-
tert. Ja, jag menar inte att du skall tiga! Ibland
borde du tvärtom tala högre.
— Nej, nej, sade Peter bara betryckt.
Men när han såg ut över bordet, sken han åter
upp. Han tyckte om att ha fullt med folk omkring
sig och att få bjuda. Han var barnsligt förtjust, när
gästerna togo för sig ordentligt. Och kanslirådet
Peter lyfte sitt glas och önskade dem välkomna och
sade också halvt förläget några litet konventionella
ord om att även det gamla året nu låg på sitt yttersta.
— Skål, Lilian, ropade han.
Men Lilian var upptagen av att förse fröken
Alexandra Vind-Frijs med fågel och låtsades icke
höra honom.
Gotthard lutade sig fram över Angela.
— Minns du den gången vi spelade läggspel på
Eka? sade han,
— Jo då. Vem var det som vann? frågade Angela.
— Du förstås. Du är bedårande, Angela.
Paula på hans andra sida hörde på med nedslagna
ögon. Ack, om han viskat så till henne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
