Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
hade varit förlovad med denne Thomas Meller som
Angela nyss träffat. Ur skuggorna som jagades av
brasans skimmer steg åter hans ansikte upp för
Angela. Sådan såg han ut som Petra älskat. Och
plötsligt mindes Angela hur Petra den där gången
då hon legat i feberyrsel ropat: ”Thomas.” Var det
Thomas Meller hon sett för sig i drömmen?
Men Angela vågade inte avbryta Petra, och Petra
fortsatte att berätta om sig och Thomas.
De hade stått vid stranden av ett hav, och när
Petra tagit ett steg framåt mot vågorna, hade han
gripit hennes arm och dragit henne undan havet.
Och hon hade vänt sig om då och sett honom för
första gången. Hans ögon hade varit grå som havet
som stormat framför dem.
De hade dansat tillsammans på en bjudning sedan.
Det var Hugo, Angelas far, som fört Petra dit.
Hugo hade blott räknat ett par år mer än Thomas,
och de hade genast blivit goda vänner. Hugo hade
varit hemma hos dem den där lyckliga sommaren.
Thomas hade också varit hemma på ferier från
universitetet hos sin mor, som var änka efter en
professor Meller. Han var hennes enda barn. Petra
brukade möta mör och son på gatorna i den lilla
staden arm i arm. Modern strålade av beundran för
sin son, det kunde man lätt se.
Och så med ens i Petras berättelse dök hennes
barndoms trädgård upp. Denna trädgård som An-
gela så ofta hört de äldre tala om! Vad de måtte
älskat den! Så de talade om den! Kastanjeträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
