Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
spredo där gröna skuggor, som fladdrade över
sandgångarna. Och om försommaren tände träden
sina vita blommor. Över det gula planket som om-
gav trädgården hängde de tunga blå syrenklasarna.
De doftade så man måste ligga vaken om nätterna.
Fjärilar gungade mellan blommorna. De röda ro-
sorna öppnade sina kalkar för dem. Ibland var det
som om hela trädgården sakta sjungit. Och långt
borta hörde man havet brusa.
Här i trädgården promenerade Petra och Thomas
många sommaraftnar. Kastanjerna sträckte ut sina
grenar över dem och bjödo dem skydd. Varför
skulle de inte älska varandra? Hela trädgården
suckade ju av kärlek.
Petra tystnade ett ögonblick.
— Jag var inte ens så gammal då som du är nu,
Angela, sade hon, bara aderton år. Jag var väl för
ung. Vi voro bägge bra unga. Han for ifrån mig.
Det var ett främmande land som lockade. Han
följde med en vetenskaplig forskningsexpedition till
Eldslandet: De andra kommo tillbaka. Men han som
hade både sin fästmö och sin mor hemma, han kom
inte tillbaka. Sedan blev jag ensam, och med tiden
måste jag ju glömma honom. Det är alltsammans.
Det är nu sexton år sedan.
Petra såg på Angela med ett litet sorgset leende.
Angela hade aldrig känt denna Petra. Hon förnam
det som en tomhet i hjärtat.
Petra tände lampan.
Angela hade velat göra något, säga något, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
