Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
rassla omkring honom av minnen. Han försökte
somna, men hans tankar väckte honom, de kommo
smygande igen, krafsade upp hans ögonlock med
kalla ludna fingrar, slogo mot hans hjärna som små
hammare av bly. I rytmisk dans, i takt med vagns-
hjulens dunkande där ute, rörde de sig, höllo fram
för honom bild på bild ur hans förflutna år, som
om de just framkallats i rummets mörker.
Var befann han sig? Han vadade fram genom
knastrande sand och kört, snaggigt gräs, på en
oändlig stäpp. Fjärran höjde sig snötäckta fjäll-
toppar, varifrån en ljudlös och osynlig vind evigt
blåste. Plötsligt isades hans blod av en fasa, som
inga ord kunde uttrycka, och en obeskrivlig stank
slog emot honom. Hans fot sjönk ned i en mjuk,
svampig massa, fylld av brosk och ben. Det var en
halvförmultnad människokropp. En halvförmultnad
onaindian! Han kunde genast se att det var en
indian av det stripiga blåsvarta håret på det redan
nästan renskrapade kraniet, som grinade en bit ifrån
bålen, tydligen avskilt från den genom en vit huvud-
jägares bila. Hans första riktiga, vilda indian nere
i den där ödsliga helvetesarkipelagen, och den var
en hög stinkande jord!
Thomas log bistert och tryckte sig in mot den
smala kudden. För det där landet, för upptäckten
av ett multnat indiankadaver hade han glömt Petra
von Pahlen. Längtan efter fjärran länder, efter
äventyr av alla slag hade så gripit honom att han
hade kommit att i åratal stanna i det gränslösa väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
