Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
diga Sydamerika. Hans kamrater från den första
expeditionen som han medföljt från Sverige hade
rest hem med sina samlingar och trott sig rika på
erfarenheter. Den där docenten som lett expeditio-
nen det antal veckor den varade hade till och med
blivit professor på en diger avhandling om de magra
forskningsresultaten av sin lilla trygga turistvistelse
där nere på några fattiga fläckar av Eldslandet och
Patagonien, de enda han hunnit med. Men Thomas
Meller hade ingen längtan känt till professurer och
hade inte haft nog. Han hade stannat år efter år i
den gigantiska sydamerikanska världsdelen, liksom
uppsugen i de omätliga ödemarkernas sand och de
stora städernas brusande öknar. Och sällan hade han
låtit höra av sig, och aldrig hade han givit ut något.
Thomas vred sig i bädden. Han såg åter för sig
samma slätt av sand, en rad av tungt lastade mul-
åsnor, hörde förarnas otåliga rop och såg en Colom-
bianegers ansikte grina med röda läppar och vita
tänder:
Under månader hade han en gång bott i en liten
strandhydda uppförd av plåtväggar som skydd för
de ständiga stormarna. Därifrån hade han och
några unga oförvägna chilenska marinofficerare,
som han fått med sig av regeringen i Santiago, före-
tagit långa utflykter inåt landet. De hade lämnat
båtar och packning och mulåsnor och bestigit bergen
omkring lägerplatsen. Stundom hade han plötsligt
befunnit sig allena med sitt djur uppe bland
klipporna. Hovslagen från de andras hästar hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
