Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
blad. Thomas hade tyckt att dessa bokträds glän-
sande blad plötsligt omsvepte honom med en doft
från hans barndoms ängder där uppe i Norden.
Flan reste sig förvirrad på armbågen och stödde
sitt tunga huvud mot handen. Ja, hans tankar rullade
tillbaka. Det var den dagen, då solen bränt så hett
från en hög blå himmel, som han i spetsen för
karavanen ridit över den där slätten. Då hade han
annu icke känt till dessa hägringar som uppenbara
sig för resenärens trötta ögon. De färdades över
ett slättländ, ett fält av grå lera, fyllt av tuvor och
bestrött med snäckskal. Men Thomas red, tyckte
han, omgiven av den omätliga oceanen. Dock, hur
långt han än red, aldrig kom han närmare denna
strand och detta vatten. Det sköljde i det vita ljuset
i vågor omkring honom. Men sorlet från vågorna
hörde han icke. Allt tycktes honom så förtrollat, så
tyst. I evighet skulle han färdas fram så utan att
komma någonstädes. Han mindes ingenung om sig
själv, intet av sitt liv. Det borrade endast en känsla
inom honom: att han skulle fram. Men så hade han
strax glömt varthän han skulle. När han lyfte upp
huvudet, såg han en ensam fiskmås röra sig i den
blå rymden med stora utbredda vingar. Den växte
och växte för hans ögon, och dess vingar hade snart
oändlighetens mått. Sänkte fågeln sig nu ned, skulle
dess väldiga vingar täcka hela jorden, och allt kval-
fullt liv skulle somna in med ett leende i deras bädd
av varma dun. Så hade människan sovit första
gången trygg i en moders famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
