Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
tysta. Ofta framför lägerelden om aftnarna när en
gryta stjälpt över elden och förstört deras måltid
eller när deras bröd, som de med valkiga nävar
bakat, blivit bränt och svart, hade de i brinnande
åtrå längtat efter stora yppiga, vita eller gräddgula
kvinnör från städerna därhemma, vilka skulle skick-
ligt lagat deras föda och konstfärdigt smekt dem
om natten. Elden som steg upp och lyste på deras
ansikten, där de sutto tuggande på sina pipor, hade
för deras ögon format sig till heta och åtråvärda
kvinnors buktande gestalter. Deras höga bröst flam-
made elfenbensvita eller olivfärgade, deras breda
höfter vaggade trånsjuka över de knastrande
stockarna. Men de kunde inte sticka in sina händer
och fånga deras flyende underbara kroppar.
Sedan när elden slocknat och de krupit ihop inne
i sin hydda, hade de ibland ryckt till i sömnen och
tyckt sig höra smygande steg i gräset där ute. En
kvinna antagligen som ville in för att dela deras
läger? De drömde om henne, medan något av vild-
markens djur, som lockats dit av värmen, på rädda
tassar sprang tillbaka ut i den kalla och rysande
natten.
Thomas försökte komma i sömn igen. Men ånyo
drogo honom de rullande tankarna tillbaka till de
många gångna åren.
Han famlade med händerna mot mörkret, och det
var som om han fått tag i tjocka mjuka sammets-
draperier. Denna svaga förnimmelse av sammet mot
huden gav honom blixtsnabbt tillbaka Manolita —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
