Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
lilla Manuela, en av de många han älskat, innan han
träffat henne som sedan blev hans hustru. Vem hade
hon egentligen varit? Med armarna slingrade om
henne hade han en gäng darrande frågat:
— Vem är du? Varifrån kommer du?
— Kalla mig Nahunelta, kalla mig Inami, kalla
mig Guajilda, nej kalla mig med namnet på den
goda trollpackan Nahuelta från Nahuelbuta, svarade
hon, uppräknande ännu andra indianska namn, med
sträva tonfall kommande liksom långt fjärran från
topparna av tropiska snöfjäll.
Och han hade sett hennes tunga blåådriga ögon-
lock sänkas över de svarta ögonen och ett leende
stiga upp till hennes mun, Gäckades hon med ho-
nom? Var det inte åter de där främmande landen,
som lockade honom och ändå flydde ifrån honom,
så snart han sökte gripa efter dem?
Hos kvinnor hade han ju alltid velat vila ut som
i en moders famn. Hos dem hade han alltid velat bli
ett barn igen, lugnt och förtröstansfullt. Men denna
Manolita, praktfull som en av de blommor han
någon gång träffat på ute i ödemarken, där de
slösat sina färger i en brinnande sols ljus, hade
givit honom feber och en törst som hon aldrig låtit
honom helt släcka.
Manolita hade bott i en villa med en stor träd-
gård utanför staden. Hennes man var ständigt på
resor. Hon måste vara av blandras, en mestis, en
chola. I hennes ådror flöt säkert indianblodet tjockt
under det blekta, utspädda kreolblodet. Något smy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
