Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Lilian suckade bara, när hon avsynade någon ny
klänning åt Paula.
— Du ser ut som ett åbäke, sade hon hjärtlöst.
— Ja, svarade Paula.
Och så visste hon, att hon såg ut som ett åbäke.
Det gjorde henne ingalunda mera elegant. Ända
sedan hon var liten hade modern plockat på henne,
synat hennes naglar och tänder och trubbiga näsa.
Om natten drömde Paula hiskliga drömmar om att
hon råkat i en häxas våld, som slet av henne hennes
röda kopparskimrande hår, som var det enda vackra
hon hade; Om morgnarna kände hon på huvudet.
Jo, håret fanns kvar. Alltid en liten tröst. Också
Stellan hånade henne och ville ha henne annorlunda.
Varför fick hon inte vara i fred? Hon grät mycket
dessa uppväxtår. Hennes ögon blevo ännu rödare
än håret, men det var av gråt och inte så vackert.
Ute på deras nuvarande landställe där nere åt
Nynäshället fladdrade modern alltid i tunn klänning
och flaxande spetsar framför Paula bland blomster-
rabatterna.
— Känn doften, Paula, andades hon. Känner du
hur berusande det doftar? Man kunde flyga bort!
— Hm, grymtade Paula sorgset.
Visst kände hon att blommorna doftade. Hon
hade väl näsa hon också, men se hon kunde inte
ge uttryck åt vad hon kände, Ett stort fel! Man
måste åtminstone låtsas vara entusiastisk som fru
Lilian,
Likadant var det nu med fröken Alexandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
