Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
— Bää! sade Paula plötsligt själv. Baä! skrek
hon i trots och förakt.
En ond fé skulle gå förbi henne, kittla henne med
sitt trollspö, och förvandlingen skulle ske på en
sekund. Paula skulle bli ett får! Hon såg det så
starkt för sig, att hon skalv av skräck. Hon började
oroligt klämma på sin lilla kropp i väntan att ullen
skulle växa ut. Sådant kan ett barn inbilla sig, som
för flera timmar spärras in i en fårfålla.
Stellan blev hennes räddare. Han gick förbi fram
på middagen och fick se henne, Först måste han
retas litet med henne. Han skyndade sig fram —
låtsande sig förskräckt och ivrig att hjälpa. Så av-
lägsnade han sig plötsligt, överlägset visslande.
Paula trodde allt hopp var ute. Men han åter-
vände.
— Lova mig att jag får låna din bästa klänning
1 eftermiddag, sade han. Då skall jag lyfta av haken.
Paula lovade det: Hon brydde sig inte om sin
bästa klänning.
Och så slapp hon ut. På eftermiddagen hade
Stellan svassat omkring klädd till flicka. Det var
hans förtjusning. Han behandlade Paulas kläder på
ett mycket mera ömt och försiktigt sätt än hon
själv. Han nöp i tyget, knixade som en flicka, dan-
sade och hoverade sig. Men han satte aldrig en
fläck eller rev sönder sig.
Efter historien med fårfållan undvek Paula tant
Alexandra. Hon var farlig att komma i närheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
