Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
vi
Petra och Angela gingo en kväll på Dramatiska
teatern tillsammans med Stellan och Paula. De
kommo 1 sista stund och sökte sig till sina platser,
just som ridån gått upp.
Angela var alltid förtjust att få komma på tea-
tern. Hon älskade så denna tystnad i salongen,
mörkret, de vita ansiktena vända upp mot scenen,
där en värld trollades fram. Hon levde sig in i de
öden, som utspelades framför henne, darrande av
spelets spänning. Också här älskade människor,
också här slog döden ned på dem just när de lekte
1 solskenet. Då blev det tyst, stilla skuggor från
graven lågo över scenen som skuggor från ett tungt
moln över ängen, då åskan är nära en het dag. Man
satt där på sin parkettstol och såg rakt in i livet.
Man glömde icke att detta gällde en själv. Så går
det till! Så leva vi! Därför gräto många, eller logo
åt det vackra och ljusa.
I mellanakten gingo de alla ut i foajén. Pjäsen de
sågo var av det muntra slaget. De logo ännu, efter
att nyss ha skrattat.
Då, här i foajén, mötte Petra plötsligt Thomas
Meller. Han kom långsamt gående rätt emot henne.
De fingo syn på varandra samtidigt. De stannade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
