Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
— God dag, Petra, sade Thomas och tog hennes
hand.
Där stodo de efter alla dessa år — mitt i en
teaters foajé bland människor som pratade och
skrattade.
— Jag hade tänkt söka upp dig, sade Thomas
sakta, men jag visste inte, om jag vågade.
— Det borde du ha gjort, svarade Petra lika
stilla.
Hon vände sig om mot Stellan och Paula och
presenterade dem för Thomas. Hon såg honom hälsa
på dem och på Angela — en korrekt herre ismoking,
Thomas Meller en längst försvunnen resenär, kring
vilken hennes drömmar och tankar i åratal kretsat.
Som om det varit något helt naturligt, sällade han
sig nu till dem, Han hade gått ensam på teatern.
Nu gick han där mellan Petra och Angela, som om
det icke kunnat vara annorlunda.
Petra kände sig som mitt uppe i en dröm. Hon
visste knappast, hur hon talade och svarade. Hon
såg på honom från sidan, Kände hon igen honom?
Knappast. I sin fantasi hade hon väl förskönat ho-
nom, gjort om honom. Denne Thomas med det grå
håret vid tinningarna var icke längre hennes älskade.
Hon hade hållit av andra sedan. Men när han
kastade en blick på henne, for ändå en darrning
igenom henne. Hon bet sig i läppen och vände sig
bort. Då pratade han med Angela. Petra hörde, hur
hans djupa röst och Angelas ljusa flätade sig
samman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
