Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
trodde att de önskade få till svar. Men på långt håll
tyckte han sig höra bruset av det stormiga hav, vid
vars strand han och Petra stått i ungdomen. Han
ville möta hennes blick, men Petra undvek honom.
Hon såg bort, eller ned på sin tallrik. I stället mötte
han Angelas glänsande ögon tvärsöver bordet. Rase-
riet jäste alltjämt inom honom, En ung kvinna på
andra sidan ett bord, så nära och ändå utom räck-
håll för honom! Han hade till sist mött sin ung-
domskärlek, och nu skulle han vara gammal.
Han betraktade Petra och Angela. Nej, han ville
vara ung igen, och i Angelas blickar skulle han
väcka den åtrå han en gång sett i Petras!
Paula sade blygt bredvid honom:
— Är det inte underligt för er att nu igen vara
hemma i Sverige?
— Jo, sade Thomas Meller. Ännu känner jag mig
inte hemma här.
— ÄÅ, det kommer, utbrast Angela. Det är väl
bära så i början.
Han ville tacka henne, det var som om hon önskat
honom välkommen hem, men raseriet värkte i hans
bröst. Han såg sig förstulet omkring. Detta rum
ordnat av Petras händer! Han fann det vackert.
Det gav honom på något sätt hemlängtan. Ett så-
dant hem skulle han ha haft. Men i stället hade han
irrat omkring i främmande länder, och han hade
inte hem någonstädes.
Stellan pratade. Det var en lättnad för Petra, som
kände den tryckta stämningen, att Stellan pratade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
