Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Men Angela! Ja, Angela! Hon var det som var
den unga flickan han en gång sett i sin första ung-
dom. Han tyckte att hon var det förflutna som nu
leende kom tillbaka till honom. Han kände sig till
och med en smula blyg för henne: Hon såg på ho-
nom med klara blickar. Han vågade inte möta dem.
Hans förödda och döda ungdom sved under dem.
Petra ropade på dem inifrån matsalen. De slogo
sig ned kring bordet.
De talade om pjäsen de nyss sett. Paula sade som
vanligt inte mycket. Det var visst Stellan som pra-
tade mest.
Thomas såg på honom litet förvånad. Det här var
alltså den nya manliga ungdomen! Den var åtskilligt
fräck och gåpåig, i det fattades ingenting. Men
manlig var den i alla fall just inte. Han kände sig
gammal, men nu på ett beskt och syrligt sätt, hätskt
och föraktfullt.
Var det detta han kommit tillbaka till — för att
sitta som en främling vid Petras bord, medan nya
gossar, och så blöta och konstiga, beredde sig att
taga för sig? Han hade velat riva ner duken. Petra
och han hade blivit främmande för varandra. Det
kunde nu inte döljas. När hon räckte honom bröd-
korgen, snuddade deras händer vid varandra, men
han kände inte den ilning av berusande lycka, som
han förr förnummit då Petra kommit vid honom.
Var han en död man? Nej!
Han försökte rycka upp sig. Stellan frågade ho-
nom om hans resor. Han svarade sådant, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
