Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
= Jag är inte rädd för dig och damerna, sade
Stellan. Du gör ingen skada. Här ser doktor Meller
den store naivistmålaren Kiss Nilsson, oftare kallad
Kissnisse, och det här är fröken Agda Wising.
En herre i violett kavaj, behagfullt insvängd i
midjan, räckte Thomas en slapp och blöt hand. Hans
ansikte, mörklagt, med en synnerligen röd mun med
amorbåge, var vackert och karaktärslöst. Näsan
hade fått en sväng på sned, det ena ögonbrynet var
draget uppåt, en lock, kastanjebrun och blank, föll
ned i pannan. Ögonen voro mycket blå och lyste på
ett oroande sätt. Det var som om de vore en fasad-
klättrares dyrkar och inbrottsredskap.
— Så, är det Thomas Meller? läspade han.
Thomas vände sig hastigt från honom till Agda.
Hon neg för honom. Där hon rörde sig i skenet från
taklampan, som hade en kokett röd silkesskärm, lik-
nade hon ett underligt främmande väsen. Hennes
hår, blåsvart och glänsande, tyngde huvudet på den
vita fina halsen. Ögonen, svarta och strålande, hade
en skygg blick. Hon såg ut som en som är stadd
på flykt.
Men bakom henne stod en tavla på staffliet, där
Stellan målat henne naken. Hon bar en vattenkruka
på huvudet och armarna voro lyftade. Det var ett
måleri i den stil, som vid denna tid blivit modern,
i kuber och cirklar, Den nakna kroppen kom aldrig
rätt fram, den växte upp ur en hop tunnor. Men
där den skymtade, skimrade den vit och len, som
ett motiv, en blomsterranka i en persisk matta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
