Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Stellan hämtade fram glas och en sorgfälligt in-
låst halvbutelj punsch. Han var mycket knusslig, han
bjöd på mycket litet punsch i mycket små likörglas.
Denne målaryngling, som Peter en gång i tiden hade
varit tvungen att skicka till ett hem för vanartiga
barn, hade vuxit upp till en knapersnål småborgare,
beskäftig och idog, alltid fruktansvärt mån om sitt.
— Ja, så här ser det ut hos mig, flinade Stellan.
Hemtreynad, oskyldigt familjeliv och gästfrihet i
gamla trogna vänners lag! Kan man ha det rarare,
eller vad säger herr doktorn?
Thomas satte sig på schäslongen. Inom sig beslöt
han sig för att göra visiten kort.
Men Kiss Nilsson slog sig genast påpassligt ned
bredvid och lyfte sitt glas mot honom. Pekfingret
höll han sirligt utsvängt. Han bara läppjade på
punsehdropparna, de voro inte så många att man
egentligen kunde hälla dem i sig, gjorde en grimas
och stönade efter att åtminstone få mera vichy-
vatten.
Han hade en signetring av smaragd med ett grev-
ligt vapen på ringfingret. Stellan brukade håna ho-
nom och säga, att hans avlidne far, som varit lakej
på slottet och vaktmästare på riddarhuset, knyckt
den från slottets skattkammare. Familjen Nilsson
kunde inte gärna ha något vapen att skryta med.
Pappa Nilsson, som för övrigt varit bror till han-
delsman Nilsson där nere i trakten av Eka och
Ekered och på grund därav haft gamla förbindelser
med olika medlemmar av släkten von Pahlen, kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
