Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
ganta ut i de lackerade fingerspetsarna, pratande
med gälla flickröster och fnissande på ett tillgjort
sätt, De voro tydligen nöjda med sig själva, sin lek
med tunnor, sina råttor, sin kväljande damparfym.
Agda tittade de ej ens åt. Hon satt där vacker och
tyst, van att höra på. Föraktade hon dem då inte?
Thomas tyckte sig skönja något hätskt i hennes
ögon. Men kanske såg han fel.
Kiss: Nilsson hade vwvarit flera år i Paris, han
skulle dit igen, talade han beredvilligt om. O, dessa
nya målare i Paris, vilka nu chockerade en värld
som snart skulle ligga platt på näsan för dem av
beundran! Det var deras mästare, dessa fransmän
— som för resten många inte alls voro fransmän,
utan spanska, tyska, ryska, bulgariska judar. Det var
en hel klick målare här i Sverige nu, som studerade
efter dem och ändå voro självständiga, för all del.
— Vi kalla oss Talangen, sade Stellan.
— Hur?
Thomas trodde ej han hörde rätt.
Kiss tog villigt i:
— Jo, Talangen! Vi komma att utställa under det
namnet. En hel grupp under namnet Talangen. Det
gör sig, inte sant? Namnet vill bara säga att vi
skilja oss från de talanglösa. Det är en vits, för-
står ni. Man skulle inte begripa det annars.
— Åhå!
Thomas log.
— Å, vi komma nog att låta tala om oss, sade
Stellan stolt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
