Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Bell viskade.
— Kom hit! Här inne...
En dörr slöts bakom dem. De befunno sig i ett
helt litet rum, läckert ordnat som en konfektask.
Angela vädrade i luften. Ack, där var den igen,
denna lukt av svag rökelse som Bell alltid på ett
mystiskt sätt omgivit sig med.
— Sitt ned, kära ni.
Bell visade på en ottoman, praktfullt utstyrd med
färgrika kuddar och schalar. Själv satte hon sig vid
det svarta skrivbordet. Angela betraktade henne
skyggt. Ja, det var samma Bell. Hon var elegant
klädd i svart åtsittande sidenklänning. Under kjol-
kanten skymtade små gröna mockaskor. Det onatur-
ligt guldgula håret skuggade hennes bleka ögon, och
den smala vällustiga munnen var starkt röd.
— Jaså, ni skola börja på mitt institut, sade hon.
Det gläder mig. Jag har varit i Tyskland, Holland
och Schweiz ett par år och studerat rytmik och rörel-
ser. Unga kroppar behöva sådant. Ni skulle se
bara, hur mina flickor förändras endast efter några
lektioner. De få hållning och föra sig genast på ett
annat vis.
Hon skrev in deras namn i en stor bok hon hade
uppslagen framför sig. Hon föreföll lugn, nästan
affärsmässig. På de smala vita fingrarna hade hon
dyrbara ringar.
— Ack, Angela, hur ofta jag tänkt på dig dessa
är, sade hon. Vad har du gjort?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
