Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Paula såg litet förvånad från fröken Bell von
Wenden till Angela. Hon visste ju att Angela kände
denna dam, men fröken von Wendens röst hade
varit så förtrolig.
— Jag har bott hemma på landet — på Eka, sade
Angela. Jag har bara varit ett år i Stockholm nu.
Bell von Wenden lutade sig tillbaka i stolen och
granskade Angela med plirande ögon.
— Och det här är din väninna?
— Wi äro kusiner, sade Paula.
— Ål!
Äter detta långdragna utrop, något av ett lodjurs
spinnande.
Bell steg behagfullt upp från stolen. Det var ändå
något nytt hos henne: dessa rörelser, som verkade
inlärda, ett sätt att stå med ena handen stödd mot
stolskarmen. och den andra utsträckt som om hon
markerat takten.
— Vill ni titta på en stund, så var så goda, sade
hon yerserat. Man lär sig mycket redan av att bara
se på.
Ute i salen reste sig de unga damerna. Bell slog
sig ned vid en flygel, den enda möbeln i rummet.
Hon bad Angela och Paula flytta in ett par stolar.
Angela gick in i hennes rum igen, Denna söta
och tunga doft av rökelse! Det stod ett litet rökelse-
kar på ett bord. Och där på bordet var ett fotografi
av flickorna på hushållsskolan, De sutto i en grupp
med glada ansikten. Angela såg sig själv arm i arm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
