Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
luften. Ett par av de unga flickorna lutade sig för-
troligt mot Bell, då hon kom fram till dem. Det var
något så medvetet i deras ansikten. De rätade på
sig, som njöto de av sina fina vita lemmar.
Angela tittade på Paula, Hon såg så lustig ut, där
hon satt och bligade med häpna ögon, Hur skulle
hon väl själv en annan gång våga sig ut på den hala
parketten?
Nu spelade Bell igen. Flickorna rörde sig lång-
samt, sträckte sig bakåt med armarna i en ram
kring blommande ansikten. Bell sade:
— Alla rörelser försiggå långsamt, så att musk-
lerna få tid att ordna sig. En rörelse som företages
stilla gör också mera verkan. Den vanliga svenska
gymnastiken är avskyvärd, den går tak — tu —
tak — tu, Allting ryckigt, ansträngt, forcerat, fult.
Här få vi kroppen till ett uttryck för vår själ. Den
blir ett smidigt verktyg för vår tanke.
Angela hörde på. Bells röst lät så övertygande,
nästan hänförd, som om hon talat om en ny religion.
Och Angela såg på henne, där hon satt lutad över
tangenterna. Det var som om hennes späda händer
plockat fram tonerna, som om spelet för henne var
ett handarbete och hon fångat melodien som mas-
korna i ett nät. Angela mindes henne så också på
hushållsskolan, böjd över en sömnad eller en
vävstol.
Den här omgivningen passade henne bättre;
Lektionen var slut. Eleverna försvunno in i ett
litet rum för att klä på sig. När de efter en stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
