Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
med Stanny Landborg. Var det endast för att Angela
skulle komma, som Bell ställt fram detta kort? An-
gela misstänkte det nästan. Det var likt Bell att
tänka på varje liten detalj.
När Angela granskade kortet, flög minnet av den
där sommaren åter tillbaka till henne: Hon hörde
flickornas röster, kände Stannys arm i sin.
Angela återvände ut i salen. Bell gav henne en
leende blick.
— Så börja vi då, sade hon.
Hon slog an några takter, Flickorna rörde ar-
marna, lyfte och sänkte dem, uppåt, nedåt. Först
långsamt, medan de stodo på samma plats. Så
flyttade de fötterna. Framåt, tillbaka. Det var ett
muntert spel av vita armar och ben. Takterna flöto
in i en melodi. Samma rörelser som nyss endast
varit gymnastik blevo till en dans, mjuk, gungande
och försiktig.
Ett ögonblick !
Bell von Wenden gick över parkettgolvet och
rättade på en flickas axlar.
— Så, sade hon. De skola inte flaxa tillsammans
med armarna. De måste vara stilla.
Lik en prästinna vandrade hon där mellan all
denna vita, skimrande hud, Rättade på fel, böjde en
arm, satte sina fingrar i en skuldra. Hennes ansikte
hade något högtidligt, de bleka ögonen simmade som
i rinnande ljus.
Angela hängde sin kappa på stolen. Det kändes
varmt i salen. En doft av alla dessa kroppar var i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
