Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Thomas säg på dem. Han kände sig nästan glad
över att inte Petra varit hemma, Så här, ensam med
Angela och Cecil, var han redan hemmastadd. Flick-
rummet, Angelas lilla rum, kom honom att känna
sig rörd. Så förtroendefullt hon låtit honom stiga
in här! Hon var förtjusande, där hon satt på golvet:
Han slog sig ned på en stol mittemot de två på
golvet.
Angela kände hans blick hela tiden. Hon stakade
sig litet mitt i en vers och tittade upp. Då mötte hon
de grå ögonen, så lysande, så ömma att hon fick ett
hugg i bröstet.
Ett ögonblick glömde hon Cecil bredvid sig.
Petra har älskat honom, tänkte hon då blygt.
— Läs mera, bad Cecil
Och Angela lutade sig åter över boken. Hon läste
med hög röst de löjliga verserna utan att tänka på
vad hon läste. Hon ville inte se upp igen och möta
de där ögonen. De oroade henne.
Solskenet kom i en bred flod av ljus in genom
förmaksdörren. Det var så stilla i rummet. Damm-
kornen dansade i ljusstrimman.: Nu ringde klockorna
igen. Det var kanske slut med gudstjänsten.
Thomas sjönk in i denna ro. Han mindes söndagar
där nere i Eldslandet och Patagonien, då han suttit
med högar av post som dröjt så länge på vägen
framför sig. Då hade hans tankar ilat till Sverige,
till de tysta söndagarna, till solen in i ett fridfullt
rum, där hans mor suttit och läst i bibeln. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
