Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
hit upp från gatorna där nere, De stanna förvånade
över all. grönskan, och så tystnaden. Det är så tyst
här, ni anar inte. Och så kan man se himlen långt
bort. När solen går ned, brinner det i alla husen
där nere som om hela staden gripits av en stor
eldsvåda.
Thomas betraktade henne från sidan. Där gick
hon och talade så förnumstigt. Hon kanske brukade
gå mycket ensam.
— Ni har kanske reda på mig och Petra? sade
han plötsligt. Hur vi hade det förr.
Hon stannade.
— Ja, sade hon och blev röd i ansiktet.
De stodo mittemot varandra och sågo tyst på var-
andra. Cecil hade gått ett stycke från dem.
— Tyck inte jag är besynnerlig, som ändå söker
upp er, sade Thomas sakta. Jag har sådant behov
av mina gamla vänner, de få jag har kvar. Jag är
mycket ensam, ser ni.
— Jag tycker inte alls det är besynnerligt, sade
Angela drömmande. Det är väl ofta så. Man skils
och så... så råkas man igen.
Hon stammade litet.
— Det är bra, sade Thomas. Då får jag kanske
komma ofta?
— Ja visst.
Angela såg ned. Vad var det med dessa ögon som
tycktes se rätt igenom henne? Förstod han också att
även hon var glad över att han skulle komma ofta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
