Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Hennes hjärta slog hårt. Vad var det med henne?
De gingo åter ut i förmaket.
— Vi få väl gå nu, sade Thomas dröjande.
— Skola ni inte vänta på Petra?
Angela såg rätt på honom, Och med ens förstod
han att Petra nu måste ha berättat om honom,
Säkert visste hon att de varit förlovade. Han tänkte
säga något, men ångrade sig. Han teg.
— Jag tycker ni kunde följa med oss ut på en
promenad, sade han, då de voro i tamburen.
Ja, det ville Angela gärna. Hon tog på sig sin
kappa. Thomas hjälpte henne med den. De klädde
också på Cecil, som stod helt orörlig och såg från
Angela till Thomas:
Nere på kyrkogården var det inte mycket folk.
Några barn lekte. Cecil kastade längtande blickar
efter dem. Men han fortsatte ändå att gå stilla och
allvärsamt vid Thomas” sida. På gången framför
dem satt en fågel med rött bröst och pickade några
korn. Längre fram trippade en flock feta duvor
med glänsande fjädrar, Uppe på himlen lyste en vit
sky som ett öppet fönster.
— Det var länge sedan jag såg det här, sade
Thomas.
— Jag brukar promenera här ofta, sade Angela.
Det är en vacker plats, nästan som om det vore
något särskilt med den, så högt över staden, och så
med den där gamla röda klockstapeln! Om vårarna
är det så vackert här. Det är nästan som om man
vore på landet. Alla buskar blomma. Folk kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
