Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
rum. Denna dag syntes det honom närma sig; buret
på en våg av folklig hänförelse.
Var det inte självklart då att också hän med
entusiasm måste ställa sig solidarisk med alla de
andra som skränade, var det inte en enkel förplik-
telse mot hans egen högsta strävan detta att inte
bryta av, utan göra sig behaglig i ögonen på de in-
flytelserika, vilkas slantar han måste få att regna
över sig för sjukhemmets skull?
Han krökte handen till en skål för att fånga
gudsgåvorna och behålla dem. Smålog han inte igen
listigt åt sig själv, denne semit? Jo visst. Han kände
ju den härliga ironien i djupet av sin själ: en jude
som svensk hurrapatriot! En jude, omgiven av
svenska bönder! Ingen annan skulle våga gyckla
med honom. Men det gycklet kunde han själv ha
råd att oförmärkt och i smyg bekosta sig för det
nästan extatiska nöje det beredde honom.
— Bravo, Jacob Levin, mumlade han mellan rök-
ringarna.
Han drog av sig sin vita läkarrock och knäppte
sin mörka kavaj. Så öppnade han sin dörr och gick
in i salen.
Ett frukostbord, dignande av mat, stod dukat där
inne. Sally, hans hustru, satt vid övre ändan äv
bordet i full fart med att skicka omkring assietter
och karotter. De fyra barnen! Två gossar och två
flickor, små mörka och livliga djur, den äldsta, Märta,
tio år, lyfte huvudena över faten. Alla hade de ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
