Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
sig om plats ändå av nyfikenhet för att uppfånga
en skymt av den brokiga maäskeraden. Något lik-
nande hade väl aldrig huvudstaden varit med om
sedan den stora daldansens dagar. Man skulle upp-
leva de viktigaste ögonblicken i hela världshistorien
enligt mångas fasta förvissning.
Rosenrauchs voro före honom på slagfältet. Simon
och hans livliga och korpulenta fru gemål tronade
redan som huvudvärdar vid det reserverade tolv-
mannabordet med en hel kvartett högljutt dalafolk,
som doktorinnan Rosenrauch och Judy larmande
hade bemäktigat sig på inkvarteringsbyrån under
ivrigt åberopande av damernas sista jul- och nyårs-
vistelse på Siljansborg. Inkilade mellan de resliga
och smörblonda Tättviksmasarna sutto Judy och
Bess, runda och svarthåriga, och Bess” make Sven
och den visa seminaristen Edla, uppmärksamt och
närsynt iakttagande allt genom sin pincenez. Jacob
kände sig upplivad, då han fick slå sig ned vid ett
hörn med gubben Nydal bredvid sig.
Vid ett ännu större bord intill upptäckte han löjt-
nant Macson och Dora och nickade åt dem. Men vad
i all världen var det för ett underligt sällskap de
hade kommit in i? Till sin häpnad igenkände han
bankdirektör Ola Landborg med fru, brandstods-
direktören major Carl Fredrik Ehrencreutz och det
gamla originalet greve Värnamo af Sauss den äldre.
Om också flyktigt, kände han dem personligen alle-
sammans. Han reste sig och bugade sig vördnads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
