Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
fullt för Landborgs och hälsade även på brand-
stodsdirektören och den gamle Värnamo af Sauss.
Herr brandstodsdirektören och majoren var en
liten undersätsig, kvadratiskt tillskuren man med
alltför bred bål till ett skrangligt underrede. Han
såg ut som en sköldpadda med en papegojas ansikte.
Hans ögon hade en lömsk blick. Jacob erinrade sig
att det var denne herre som velat internera sin svå-
ger, den stackars Johan von Pahlen. Tillsammans
med en kollega på sinnessjukdomarnas område hade
han en tid skött hans hustru, den av melankoli och
tungsinne lidande Evelyn Alvilda, som hade tyckts
honom ännu vida mer beklagansvärd än brodern
Johan. Hon hade visat sig lika besynnerlig som
Johan, men i motsats mot denne plågades hon av ett
ängsligt begär att vara korrekt, att undertrycka sitt
verkliga jag. Under förlovningstiden, då hon varit
kär i en annan, hade hon rymt ut i skogarna liksom
för att undkomma äktenskapet, och sedan hon be-
dövad av kloral förmåtts ingå detta, hade hon upp-
repat flyktförsöken varje gång hon råkat i grossess.
Nu var hon ju gammal sedan länge och Tage och de
tre andra barnen på väg mot medelåldern, men hen-
nes längtande otillfredställda sinne hade ändå icke
kunnat lägga sig till ro och hade icke förbättrats av
en underlivsåkomma som Jacob behandlat henne för,
Till slut hade han helt måst överlämna henne till
psykofjanten, som ordinerade nya väldiga mängder
kloral, då han förstod att hennes själsliga sjuklig-
het egentligen blott var samma naturliga och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
