Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
nuftiga önskan att komma bort från majoren som
behärskat Johan.
Gamle Värnamo var en trind, friskt portvinsröd-
kindad pygmé i sjuttioårsåldern, som med vitt pip-
skägg och vita yviga Napoleon den tredje-mustacher
fåfängt försökte få sin beskedliga gemytlighet att
verka högdragen och vördnadsbjudande. Greven var
nu på gamla dagar för andra gången omgift med en
kaféuppasserska, en för sitt rosiga hull och sin
rundhänta fägring berömd flicka från Blanchs, men
hans första frånskilda hustru hade Jacob för ett
tiotal år sedan haft som patient, och han kände till
spridda drag ur det besynnerliga parets levnads-
historia.
Greven hade från början hetat August Johans-
son liksom sin far, vilken sistnämnde var en snickar-
gesäll från Jönköping, som inemot 1800-talets mitt
i Värnamo grundat en väldig industrirörelse, om-
fattande först och främst tillverkning av pinnstolar
och träsoffor, men även tegelbruk, garverier, färge-
rier, kakelugnsplattor, stenkärl, snus och tuggtobak,
och som vid samma tid gift sig med enda dottern
till ”Värnamokungen”, en ännu märkligare ortsbo
av allmogeklass, som blivit millionär på järngruvor
och järnbruk. Ende sonen i detta äktenskap var den
August Johansson, som satt här och som vid för-
äldrarnas frånfälle något år in på 1880-talet blivit
ensam innehavare av en hel grupp av södra Sveriges
mest betydande industriella anläggningar. Hur det
burit sig att denne August Johansson II under en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
