Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
uppmaning slog han sig ned. Det var Kiss Nilsson.
Han var åtskilligt full och ännu mera glad:
— Herrskapet har klätt sig i bönder också, ser
jag, sade hän och skrättade Jacob rätt upp i ansiktet.
Och Jacob ryckte till av obehag. Här kom det
ändå, det där ironiska flinet över Jacobs och hans
stams svenska fosterlandskärlek, som han hade fruk-
tat från andra, reserverande det för sig själv.
— Vi äro ett helt sällskap därframme, läspade
Kiss. Min frikostige gynnare greve Gusten Värnamo,
av gammal god odalmannaätt, som det hörs på nam-
net, och högst lokalbetonad här i alla bemärkelser,
är inte den minste i Israel i kväll. Ensam arvtagare
till Den Gamle på Berget som vi kalla honom, den
där gubben med vita pipskägget som sitter bredvid
den stiliga Dora Macson och som nyss var uppe och
pratade smörja. Den Gamle är en av de hemliga
överregissörerna i det här spexet, Gud skydde
kungen för hans vänner! Vi ha så fullt med bönder,
så vi skulle kunna sälja dem på oxmarknaden i
Värnamo.
— Far dit och sälj dem då, snäste Jacob av.
Men Kiss gick inte. Han rullade en av sina ha-
remscigarretter mellan sina långa vita flickhänder.
— Det här är skoj, snyftade han av skratt och
med tårfyllda ögon. Jag har inte haft så livat på
länge. Gusten är i sitt ässe. Han bjuder till höger
och vänster. Vore han och hans pappa inte så
omätligt rika, skulle jag vara rädd för att han rui-
nerade sig. Jag tror min själ han tänker bjuda dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
