Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
en gång förr för flera år sedan från Hasselbacken,
vandrat ut i den kalla kvällen, långt bort från den
rökiga restaurangen med allt det vidriga som gömde
sig där. Men när han gick förbi, såg han att fru
Landborg lagt helt beslag på Dora. Med ström-
mande hänförelse prisade hon den bedrift löjtnant
Macson utfört genom brevstölden.
— Inga skrupler få längre binda handlingskraften
hos våra behjärtade män, hörde han henne säga.
Även vid detta bord talade nu alla högljutt och
larmande. Gamle greve Värnamo af Sauss omfam-
nade bankdirektör Landborg, vars ögon fuktats av
rörelse redan vid mannekängförevisningen av den
ryktbare poeten och den äldre damens deklamation
av hans versstycke:
Vid Rosenrauchs och hans eget bord var den
lille gubben den ende som satt tyst. Han fnissade
blott och log underfundigt för sig själv. Kanske hade
han ändå roligt.
Jacob började tycka att han gjort nog för foster-
landet. Han var plötsligt så trött. Hans magra an-
sikte såg blekt ut i det starka ljuset. Om Kiss Nils-
son kom igen, skulle han sparka honom.
Det började också bli sent. Hela lokalen tycktes
ligga i en dimma. Och ur dimman stego dessa säkra,
tomma svenska röster upp, ackompanjerade av den
outtröttliga orkestern,
— Kanske vi skulle gå, sade Jacob.
— Ja visst, nu får man allt tänka på att göra upp
och knalla sig hem, mumlade den lille gubben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
