Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
— Varför skulle han vara snäll mot mig? svarade
Paula på sitt ödmjuka sätt. Jag är en missräkning
för honom. Det är inte en sådan syster han skulle
haft. Han älskar ju elegans, och beundrar kvickhet
hos andra. Och jag...
Angela gav Paula en blick, där hon satt i soff-
hörnet, litet kutryggig, så ograciös, med ögonen för-
dunklade av en viss trumpen melankoli. Nej, hon
var inte lik något ideal som Stellan kunde ha,
knappast något ideal för någon annan heller. Angela
fylldes av en medlidsam ömhet, när hon såg henne så.
— Du har så vackert hår, Paula, sade Angela
glatt. Du skulle bara framhäva det litet mer.
Hon drog fram Paulas köpparröda hår i en våg i
pannan.
— Så är det bättre, sade hon uppmuntrande.
— Är det? mumlade Paula tafatt.
Så reste hon sig.
— Ja, jag skall väl gå hem nu.
Angela följde henne ut i tamburen.
Men när hon stängt dörren efter henne, stod hon
ett ögonblick stilla och lyssnade efter Paulas tunga
steg i trappan. Hade hon själv verkligen blivit så
förälskad att hon icke längre riktigt kunde glädja
sig åt väninnans sällskap? Den hemlighet hon bar
på började redan skapa ett tomrum omkring henne.
Den sög ju till sig alla hennes tankar.
Hon var icke längre sig själv, och med en liten
suck gick hon in i sitt rum igen. Med varsam hand
dammade hon av den lilla statyetten.
12. — v. Krusenstjerna Porten vid Johannes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
