Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
Titus, Vespasianus, kanske rentav Nero. De rundå
ögonen irrade. Han kunde icke fixera blicken. Såg
han på någon, vindade ögonen uppåt som om de
mötte en syn ovanför ens huvud.
— Jag går nu, sade han.
— Gå? Nu när festen skall börja?
Med ens blev Kiss rädd:
— Elias kommer ju hit. Han är för resten inte
alls illa. Jag skämtade bara.
Kiss ville trots allt hellre dela än mista greven.
Kanske hade han varit ofin nyss. Greven var oänd-
ligt känslig för sådant. Nu pysslade Kiss omkring
honom, rörde lätt vid hans kinder eller händer, be-
tedde sig som en strykrädd pojke. Men greven reste
sig likafullt.
— Jag är så trött på dina fester, Kiss, sade han.
Behåll du dansören för dig. Jag tittar kanske upp
senare.
Kiss måste då hjälpa honom på med pälsen. Han
var ändå till sist lakejens och vaktmästarens son,
med en ödmjuk krökning av ryggen och en fram-
sträckt hand som blott med en gest vågade påminna
om slantar.
Greven stack med ett gurglande skratt till honom
en sedel, som Kiss skrynklade mellan sina fingrar.
Så gick han.
Kiss stod ett ögonblick framför den stängda
dörren och bet nervöst i sin mjuka röda underläpp:
Han hade velat skryta med sin greve i kväll. Nå, så
fick det ju anstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
