Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
== Å, det lilla svarta trollet. Ja, hon kan behöva
plastik.
Petra vände sig till henne artigt.
— Angela är så road av dansen, sade hon vänligt.
— Det gläder mig, svarade Bell.
Hon synade Petra med en plötsligt skarp blick.
— Var har jag sett er förut? undrade hon. Nej,
det är väl det att ni och Angela påminna så mycket
om varandra.
— Kanske, sade Petra.
— Ja, som två systrar, ivrade Bell.
I detsamma kom Thomas Meller. Han steg in ge-
nom dörren, som stod på glänt. Luften i rummet var
så dimmig, att han knappast förmådde urskilja
några. Men han visste att Angela skulle vara här,
och han såg sig omkring, Då han slutligen upptäckte
henne mellan Bell och Stellan von Pahlen, lyste hans
ögon upp.
Angela såg honom komma över golvet. Hon vän-
tade tåligt, fastän hennes hjärta slog så hårt, medan
han gick omkring och hälsade på de andra. Änt-
ligen kom han fram till henne.
— Finns det ingen plats åt mig? frågade han.
Då behagade ’ Stellan maka åt sig, okynnigt
grinande.
— Det var länge sedan jag mötte er, sade Thomas
lågt till Angela.
Angela sökte göra sin röst stadig. Så fann hon
det: omöjligt,- såg bara på honom och log ett litet
darrande leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
