Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Då böjde han sig fram och sade till henne mitt
bland alla dessa människor, men så tyst att ingen
annan än hon hörde det:
— Jag kom hit för er skull.
Så måste Angela tala med någon, och eftersom
hon icke vågade tala med Thomas, vände hon sig
på nytt till Bell von Wenden.
— Har inte Bell träffat Stanny Landborg? frå-
gade kon.
— Nej, sade Bell. Och du? Det var ju din bästa
väninna.
— Hon är kanske inte i Stockholm. Hon bor
kanske mest på Ösa, svarade Angela.
Angela sörjde alltjämt över att Stanny och hon
blivit skilda åt av Stannys svartsjuka mor. Hennes
ansikte mörknade litet.
Bell och Thomas iakttogo henne, där de sutto på
var sin sida om henne. Och plötsligt möttes Thomas”
och Bells blickar. Han såg i Bells ögon att hön
måste älska Angela, och han vände sig undan från
hennes blick med ett föraktfullt leende. Men dess-
förinnan hade Bell med snabb intuition spårat hans
egen kärlek till den unga flickan emellan dem. Från
denna sekund avskydde de varandra.
Kiss stod åter vid dörren. Det var Dora Macson,
som anlände. Strax efter henne ringde målaren
Albin Lindstedt på dörren, och det hördes buller i
förstugan.
När Dora kom över golvet i en av sina ljusa
eleganta klänningar var det som om en bölja gungat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
