Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
att han skulle se förbi Petra och gripa efter Angela?
Var det denna olycksaliga likhet mellan Angela och
Petra, som förvirrat honom? Men hon, Petra, fanns
ju här! Han behövde bara sträcka ut handen efter
henne. Men hans hand var upptagen med att hålla
Angelas assiett.
Petra böjde sig fram. I en spegel mittemot skym-
tade hon ett blekt upprört ansikte — sitt eget. Men
vid sidan därav såg hon också en bild av Thomas
och Angela tätt intill varandra.
Jag är gammal nu, tänkte hon bittert. Jag duger
inte längre. Han är man. Han är ung som förr —
som då.
Någon talade till henne. Hon hörde det knappast.
Det var den lille Elias Vanselin som sökte inleda
en konversation. Han berättade något om dans,
något nummer på en dansuppvisning, det förstod
hon ju.
— Ja, ja, sade hon bara med ett blekt leende:
De hade haft rosenkransar på håret, berättade
Vanselin. Det var storartat, glänsande, under sträl-
kästarnas olikfärgade sken.
— Ja, ja, sade Petra alltjämt.
Dans? Å, hela rummet svängde runt. Rökelsen
lyfte det, förde det vidare på sina lätta blå skyar.
En yr dans. Men någon föll till golvet mitt i dansen,
tyckte Petra. En kvinna låg utsträckt på mattan, så
underligt platt, pressad in i det mjuka mönstret, en
vissen blomma utan liv och glans. Det var väl hon
själv som icke orkat följa med. Så:stod rummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
