Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
stilla igen, och hon såg Vanselin sitta där. Hans lilla
slappa mun rörde sig. Den bubblade av stillsamt tal.
— Du är så blek, Petra, sade Dora vänligt.
— Nej, visst inte.
Också Dora levde i en kärleksdröm. Hon älskade
Jacob Levin, det visste ju Petra. Bara hon hade
ingen. Var det något galet med henne? Varför
skulle just hon leya utanför i kylan? Å, Thomas!
Nu vred Kiss upp en grammofon som stod gömd
under ett rött skynke av siden. En sång klingade ut
i rummet. Den bragte dem att tystna. Det var en itali-
ensk sång med ett vemodigt, långdraget omkväde.
Kiss satt vid grammofonen och såg tveksamt på
sina gäster. Han önskade åter att greven varit där.
Greven kunde historier. De voro ju nog tämligen
stupida, men han brukade berätta dem smågemytligt
mysande och med en viss ansträngd poäng. Vakt-
mästarsonen tyckte ibland med plötsligt missmod att
hans egna sällskapstalanger voro på det hela ut-
tömda i och med att han serverat sällskapet något
att dricka.
Han observerade att Stellan åter fyllde sitt glas.
Jo, jo, det smakade honom, när han bara slapp be-
tala. Och Vanselin, så den såg ut! Vad var detta
egentligen för en gelédocka greven fått tag i? Han
underhöll sig prudentligt och tillgjort intressant
med Petra von Pahlen, Så komisk han tedde sig till-
sammans med damer! Som en icke rökare framför
en tobakskiosk! Bara han nu läte honom behålla åt-
minstone del i greven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
