Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
stadigt blicken tillbaka, utan att släppa Angelas
hand. Så försvann Bell igen.
Då lutade sig Thomas tätt intill Angela.
— Vad gör ni hela dagarna? sade han.
Han var så nära henne. Hon såg darrande på
hans mun.
— Jag vet inte, viskade Angela. Jag vet inte vad
jag gör.
Hon kunde ha sagt att hennes dagar voro upp-
fyllda av tanken på honom. Kanske såg han det i
hennes ögon.
— Nu skulle jag kunna kyssa er, sade han.
Då nickade hon allvarsamt,
Han kysste henne inte. Han avskydde rummet, de
där tvetydiga unga männen, det koketta lampljuset,
Bell von Wendens lurande blick nyss.
— Ni skulle inte vara här, sade han. Ni skulle
sitta i mitt rum i soffan. Jag är inte längre ensam
hemma. Om aftnarna ser jag er där i soffan: Ni
lutar huvudet tillbaka. Lampan lyser på ert ljusa
hår. Era ögon se så allvarsamma ut — som nu.
Men han sade icke att han älskade henne. Och
plötsligt började hennes hand leva inne i hans. Hon
talade inte, men hennes hand rörde sig sakta som
i en lätt smekning.
Hade han äntligen riktigt värmt henne? Då kysste
han: henne på kinden, men drog sig strax tillbaka.
— Förlåt, sade han ångerfullt:
— Ni skulle ju icke göra så mer, viskade Angela.
— Nej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
