Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
Ida af Idestam kom fram till Kiss. Han tog hen-
nes hand, som fattat grammofonveven, och kysste
den hett, Hon skrattade åt honom. Kiss var lika
litet som Vanselin farlig för kvinnor. Ingen av dem
gick längre än till en kyss på hand. Men Kiss ville
gärna gälla som en Don Juan som massor av damer
förälskade sig i.
— Låt oss dansa, sade Ida och letade bland
skivorna.
Hon satte på en och dansade själv ut med Kiss.
Det var inte lätt ätt röra sig i det lilla rummet. De
fingo mest stå på en och samma plats och vagga.
Thomas reste sig.
— Kom, sade han till Angela.
Han förde henne över golvet och tittade in i det
andra rummet.
— Här är svalare, sade han.
De slogo sig ned på ett par låga stolar.
Också här lyste en lampa med rött sken. Bakom
Angela flögo fåglarna på den japanska skärmen.
Thomas böjde sig fram och såg upp till henne.
— Är ni alltjämt rädd för mig? frågade han.
— Nej, sade Angela. Jag är inte rädd nu.
De hörde knappast varandras ord för den gälla
dansmusiken därutanför skärmen.
Då tog Thomas varsamt Angelas hand i sin. Hon
ryckte inte undan den. Så sutto de tysta hand i hand.
Ett tag tittade Bell von Wenden in bakom skär-
men, Hennes smala ögon blevo till springor, men
logo. Angela såg henne inte, men Thomas gav henne
13, — v. Krusenstjerna, Porten vid Johannes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
