Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
XVII.
En skugga gled upp på gatan i närheten av Kiss
Nilssons hus. Skyarna hade skingrats, en svullen
måne lyste fram. Det var greve Gusten som kom
gående från Nybroplan. Han gick långsamt, blev då
och då stående länge på ett ställe och fortsatte där-
efter pustande. Han var på väg tillbaka till Kiss.
I hans dimmiga hjärna svävade bilden av ett rum,
skådeplatsen för kvällens händelse. Han hade varit
hemma hos sin mor. Det inträffade någon sällsynt
gång att han kom ihåg henne. Då, varhelst han än
befann sig, stapplade han hem till henne, gick tyst
i trappan, öppnade stillsamt med sin nyckel dörren
till hennes stora tigande våning och steg in i hennes
rum. Så hade det varit också i kväll.
Han stannade igen på sin vandring och såg med
tårfyllda ögon upp på månen, som lika gråtmilt såg
tillbaka ned på honom.
Detta rum — hans mors rum. Han torkade sig i
ögonen med en silkesnäsduk och nös ett par gånger,
skakande på sitt klotrunda huvud.
Hans mor grevinnan Carola Värnamo af Sauss
hade i snart inemot femton år nästan ständigt legat
till sängs. En sinnets sjuklighet som ingen läkare
kunde eller ville förklara höll henne fången i bädden,
från vilken hon endast reste sig med långa mellan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
