Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
rum för några timmar eller någon dag i veckan.
Förklaringen var dock ganska enkel. Sedan femton
år grävde på djupet av hennes själ endast en tanke:
att den rusige och av vederstygglig lusta skälvande
åldringen, som tagit hennes oskuld och givit liv åt
hennes barn, var hennes egen far. Ett anonymt brev
hade underrättat henne därom dagen efter det hon
och hennes make midsommaren 1899 hade firat hen-
nes trettiotvåårsdag med en stor fest på Hönsekind
för alla deras hundratals underhavande. Upprörd
hade hon skyndat till sin man, som bestämt förnekat
möjligheten av att det var sant. Hennes mor ladu-
gårdspigan, som upphöjts: till husföreståndarinna
och portvakterska på slottet, medan de levde utom-
lands, var nu för länge sedan död, och henne kunde
hon icke mera fråga. Men de anonyma breven fort-
satte att dugga, med otympliga eller förvridna hand-
stilar. Sällan kommo de med posten. De smugglades
till henne på de mest skiftande lönnvägar. Än hitta-
de hon dem på en bänk i parken. Än sutto de in-
stuckna i fönsterspringan, när hon om morgnarna
öppnade fönstret i sin sovkammare på nedre botten.
Än hade lille Gusten funnit dem fästade vid grinden
till huvudentrén, där den stora uppfartsvägen ledde
upp till slottet. Varje gång innehöllo de allt tyd-
ligare utpekanden av graverande omständigheter.
Hennes man försökte övertyga henne om grundlös-
heten av uppgifterna i breven genom att påpeka att
dessa med all sannolikhet härrörde från några av
de många verkliga oäkta barn, som man faktiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
