Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
visste att greve Carolus af Sauss efterlämnat och
vilka helt naturligt voro avundsjuka på Carola för
att den åldrige utsvävande sällen testamenterat all
sin egendom till henne.
— Men varför skänkte hän den då till mig? frå-
gade Carola. Han hade förfört mig, narrat mig.
Men han hade narrat så många andra! Du tvingade
honom? Men hur kunde du? Varför gav han mig
allt och de andra intet?
Till slut vände hon sig till några av de äldre bland
de troende prästerna och missionsvännerna inne i
staden, som varit med då en havande flicka gifte sig
med en främmande godsint man — det året då
väckelserörelsen hade nått Hönsekind. Dessa sva-
rade till en början undvikande, men då de hatade
både henne och hennes make därför att de avfallit
från deras samfund för att låta sig upptagas i den
kätolska kyrkan, sade de henne snart med hårdhet
sanningen. Den enda utvägen för henne att försona
sig med Gud och återvinna sin samvetsfrid sade de
var att hon, hennes make och hennes son med den
avdöde horkarlen skulle upphöra att bola med den
romerska skökan och ofördröjligen vända tillbaka
till dem.
För egen del följde Carola denna anvisning, men
förgäves försökte hon förmå sin man och Gusten att
göra henne sällskap. I stället skildes hennes make
från henne och gifte fort om sig med sin första
käféuppasserska, en flicka inne på stadshotellet i
Jönköping, som hette Lotty Lager och som sades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
