Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
visste dock icke Gustens mor som, när han vid myn-
dighetsålderns inträde återvände, skänkte honom
Hönsekind och alla sina andra gårdar med undantag
av en som blev Jerikoförsamlingens sommarhem.
Gusten erhöll dock egendomarna med en viss tills
vidare gällande begränsning av förfoganderätten, så
att han icke fick avyttra något av ägorna eller för-
bruka av inkomsterna mer än en preciserad, ganska
rundlig summa utan tillåtelse av major Ehrencreutz,
vilken på eget förslag antagits som ett slags för-
myndare för honom.
Modern hade behållit den stora våningen för att
kunna ha det tyst omkring sig, vilket hon mer och
mer kände som en nödvändighet för sig. I denna
tystnad lyssnade hon till sitt samvetes röst. Ty vad
hon än gjorde, tyckte hon icke att hon hade vunnit
den utlovade försoningen med Gud och hjärtats inre
frid. Hon trodde att Gud hade förskjutit henne.
Ständigt kände hon med rysande själ hur inom
henne Sauss” ruttna kött trängde in i Sauss” unkna
blod. Hon bävade för att hon var förruttnelsen som
födde förruttnelse, förruttnelsens dotter som blev
förruttnelsens moder. Då lät hon sig bäras in i vå-
ningens innersta rum och läggas till sängs. Där
borrade hon ned sitt huvud i kuddarna och skrek.
Hennes hushåll förestods av en uttjänt diako-
nissa, som också mer och mer ensam fick sköta om
hennes välgörenhet och bestämma alla hennes ut-
gifter, medan hon själv blev alltmer apatisk. När
hon någon gång gick upp och ut, åtföljd av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
