Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
— Petra, utbrast han och tog ett fast tag om
hennes arm, som om han varit rädd att hon genast
skulle springa ifrån honom.
Men Petra, som ännu hade föregående natts gråt
i sin hals, såg upp på honom.
I det första igenkännandets häpnad kunde de icke
röra sig. Han höll alltjämt fast hennes arm. Hon
var av samma längd som han. Deras ansikten voro
mycket nära varandra,
— Här är herrns kläder, sade frun i garderoben
litet barskt. Hon hade inte tid att vänta. Det fanns
ju andra att passa.
Tage släppte Petra och tog sina kläder, alltjämt
utan att lämna henne med blicken.
Äntligen kommo de ut genom dörren tillsam-
mans. Petra höll krampaktigt i sina böcker, som om
hon behövt något att klamra sig intill.
Det var en grå februarieftermiddag, med moln
tunga av snö hängande ned från himlen. I Humle-
gården hade lyktorna ännu inte tänts. Tage höll sig
snubblande nära intill Petra, men han vågade inte
åter taga hennes arm. Under deras fötter knastrade
den frusna tilltrampade snön. En spårvagn ute på
gatan glimmade till mellan de kala träden, och ljuset
från den ringlade sig som en lysande orm över
rabatter och gångar.
— Varför ha vi inte mötts förr? sade Tage.
Petra mumlade osäkert:
— Jag vet inte.
Så gingo de tysta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
