Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
För Petras ögon flammade de där dagarna på
Eka för mer än fem år sedan, då hon först träffat
Tage. Hon hade tyckt sig lycklig med honom, ända
till dess hon fått veta att han var förlovad med en
annan. Med vinden kom en hetsande doft av röda
nejlikor, som fick henne att skälva. Det var Tages
fästmö Hertha "Adlerbring, som skickat honom den
där fruktansvärda stora blombuketten, för att den
skulle påminna honom om vem han rätteligen till-
hörde. Då hade den korta kärlekslycka Petra er-
farit brustit sönder.
Tage hade gift sig sedan med sin rätta fästmö.
Petra hade i Stockholm varken träffat honom eller
henne. En gång bara hade de snuddat förbi henne
på gatan. Ändå visste hon att han umgicks i samma
kretsar som Stellan. Han var något slags amanuens
vid Nationalmuseum, vid gravyravdelningen, trodde
hön. Men han tjänstgjorde visst inte alla dagar. Hon
tyckte sig också ha hört något om att Tage och
Hertha redan skulle ligga i skilsmässa.
Tystnaden mellan dem började bli tryckande. Tage
gick och svängde på sig i en elegant brun ulster.
Hatten, neddragen i pannan, dolde hans ljusa hår
och ögon för Petra.
— När vi träffades på Eka... började han.
— O, behöva vi tala om det? avbröt Petra ho-
nom ängsligt.
— Ja visst, sade han och vände sig häftigt mot
henne. Jag bar mig avskyvärt åt då. Gjorde jag
inte?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
