Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
Och Tage berättade, andfått, med munnen fylld
av spott och galla.
Denna Hertha hade lockat honom till sig från
första stunden. Inte så mycket genom sin personlig-
het, inte det, men hon var rik — åtminstone för-
mögen. Tage hade inte vetat vad han givit sig in
i. Han hade just inga pengar själv. Fadern var ju
rik, men snål, fruktansvärt gnidig: allt skulle sparas
för framtiden eller spekuleras med. Det lilla under-
håll han fick räckte knappast för honom, och vad
han fick från Nationalmuseum var så gott som
ingenting. Sina små konstessayer hade han också
svårt att placera, eftersom han ännu ej avslutat sina
studier och inte ansågs nog meriterad. Så blev det
att leva på hennes pengar. Men dem behöll hon
själv. Han fick en liten bestämd summa i veckan
av henne, och det han gav ut av den måste han
skriva upp i en anteckningsbok. För varje öre måste
han redovisa inför henne, eftersom det var hennes.
Tobaken han köpte till sin pipa var hennes. Hans
strumpor voro hennes. Allt var hennes. Han blev
på nytt en skolpojke med fickpengar. Att någon
kärlek kunde blomma i denna atmosfär av gnat och
småkitslighet, kunde ju aldrig ens komma i fråga.
När han låg vaken om nätterna, tyckte han att han
blivit inlåst. Med varje andetag hans hustru tog
hörde han en hård klang av metall. Såg han på
hennes panna, när hon sov, tyckte han att den om-
gavs av ett diadem av små, små silverslantar,
av stämplade tvåkronor, enkronor och tjugufem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
